måndag 24 oktober 2016

Mysigt att vara inne, utan dåligt samvete



Så gult som det är nu, har det nog aldrig varit
utanför mitt fönster. Det är klart det har, men man glömmer så fort. Det är verkligen mäktigt tycker jag.
Måste tala lite om ett par TV program, Helenius
Hörna, var ju jättetrevlig i går. Svenskamerikanarna
får jag se i repris, det är ju alltid bra med
Anders Lundin som ledare.   Min sondotter och jag
går rätt bra ihop, hon tager bilder åt mig ibland och skickar till mig.

Den här sötnosen är jag, det kan man göra med sin mobiltelefon. Jaa inte den jag har , Jag har en gammal Doro, mycket gammal, finns inga sådana möjligheter i den. Jag är ju Östgöte gud ske lov, och talar som en sådan. När vi satt här i lördags och åt, så fick jag ett
skratt anfall, då sade min son till, det där Martina
slutar du med. En annan från Stenåldern fattade ju inte ett dugg. Då hade hon tagit upp det i sin telefon,
så roligt skulle vi inte ha, tyckte min son.
Då tänkte jag på mina Hemtjänstflickor, de har ju
också sådana telefoner. Kära nån, jag som pratar
så mycket, fick mig en tankeställare faktiskt.



Ja så här söt är lilla Martina, vilka grejer man kan göra. Hemtjänsten i dag talade om att man kan göra
med en hunds fysionomi, också. Man kan slicka sig om nosen, ha, ha det vore grejer det.
I morse såg jag ett trevligt program på SVT1, det
hette i Taxi med Lisbeth. Hon åker med och har ett
samtal med chauffören om valet i USA. Hon befinner
sig förstås i USA, så det kan ju vara lite känsligt.
Lisbeht är ju hon som var Julvärd ett år, flickan från nyheterna.  Jag undrar hur de mår i USA ?  Tycker
alla att de är bäst och störst, jag bara undrar.
Nu är det Allhelgona helgen, och då får jag
Göteborgsvänner hit, ja de bor inte hos mig,De bor på Scandic nord när de är här. men vi
försöker att träffas och äta lite tillsammans, inget
märkvärdigt men mat måste man ju ha i alla fall.
Jösses vad tiden gått, har haft ett samtal med min
andra gamla vän från Göteborg, Vet ni vi träffade varandra
 i Paris 1953, och sen har vi hållit kontakten.
Ilse sade något bra i dag, att vi har haft den bästa tiden med allt, nu verkar ju inget gå bra eller funka.
Hon sålde sin bil i fredags, så bra, hon har
fyllt 90 år och tycker att det räcker. Så klokt tycker jag.  Nej nu är det bäst jag slutar för i dag , vi
hörs snart igen, Jaa jag vet jag är tjatig.


6 kommentarer:

Gunillasljusglimtar sa...

Neej Du är inte tjatig!!Kul att läsa dina inlägg,man får många glada skratt! Jaa dessa teefoner vad man kan hitta på! Mina barn o barnbarn håller på också!! Kul att få vänner till Allhelgonaeelgen.Visst var David H bra igår? Jag gillar honom.Även så mycket bättre i lördags tyckte jag.Ha det bra nu åker jag snart till Lundby för op.Kram Gunilla

Mamma C sa...

Vi kan inte se David eller Så mycket bättre här nere. Går inte att streama dessa program utanför Sverige. Roliga appar som finns i mobilerna nu förtiden.
Puss o kram

Eva i Dalarna sa...

Nä du kära Hajan, du är inte tjatig. Du är mysig! Älskar dina långa blogginlägg.
Kram!

Äppelblom sa...

Hej på dig Hajan! Näe, du är inte alls tjatig - det är så trevligt att titta in hos dig och läsa. Det finns så många olika funktioner på dagens mobiltelefoner, men jag har inte heller lärt mig vad som finns. Det får räcka med det lilla jag kan!
Nu ska jag göra en vända till Pingstkyrkans loppis och tömma bagaget på bilen med alla saker jag ska skänka.
Ha det fint!
Kram Inga

Tummelisa sa...

Du är inte alls tjatig! Tycker så mycket om dig och dina inlägg. Tröttnar aldrig. Så roligt med besök som du ska få.
Jag skulle helst vilja gå i ide nu den här tiden. Inte roligt alls.
Ha det gott!
Kram Tummelisa

Anonym sa...

Jag kan ingenting om cellfåner - har ingen, förresten.
Vi har just nu en perfekt höst med lagom kyligt väder,
blå himmel och sol plus träd som kläds med färgrika löv.
Gillar den sortens höst. I Sverige blir ju dagarna så
korta, att det blir lite "trälit". November är värst,
i mitt tycke.
Kul att få besök av gamla vänner. Min allra bästa vän
i Sveige, dog för ett par dagar sen - känns hårt, men hon
hade varit sjuk en längre tid, så man får vara tacksam på sätt och vis.
Glad att jag fick träffa henne sista gången jag var i Sverige.

Ruth i Virginia