fredag 15 juli 2016

Det är svårt att låtsas som inget hänt i Nice, vad gör man?

?


Har mina små funderingar, här bodde jag ofta när jag var barn.
Det är Kämpestad, min morfar och mormors torp.
Förstår inte nu hur de klarade sig, min morfar travade med en
dragkärra emellan Tåby och Norrköping. Med frukt, potatis och
sådant som skulle säljas på Torget i Norrköping.
Att de orkade de gamla. Var de också rädda och oroliga att det skulle hända dem något. Det är ju över 80 år sen jag bodde där.  Med ett barns ögon förstod inte jag, hur de hade det. Ensamma i det gamla utan elektriskt lyse, inte vatten inne heller.
Kära nån vi gnäller ju om allt sådant ,ballar ur
Tänk om jag kunnat få fråga, hur de kunde vara så nöjda med livet
 och alla dessa ungar. Så många släktingar mostrar och morbröder,
som man aldrig lärde känna. Kusiner en massa.

Men nu skulle jag ha velat talat med dem men det är för sent.
.
Jag skulle ju skriva i går om Öland, om hur bra uppträdande det var. Men all lust försvann ju, när det nästan samtidigt var en
stolle som körde runt och sköt ner folk i Frankrike.
Lusten har inte kommit tillbaka ännu, visst bliver man ledsen när
man läser tidningarna eller ser på TV.
Eljest är det mest "Bröllops.snack" här i släkten nu. Man kommer ju själv ihåg hur uppskruvat allt var. Detta är St Olai kyrkan i
Norrköping, där min gubbe och jag gifte oss 3/3 -1951. Det var
inte i går precis. Men det roliga med det var, att våra bröllops
gäster fick vara med på 2 bröllop. Det var ett dubbelbröllop före
vårt eget, de var mycket försenade på grund av något.
Min mans Farfar sade högt och tydligt, jag kan inte se att det
är varken Brunte eller Harriet, som kommer här.  Nu har ju de
gamla som var mest konfunderade över detta dött för länge sen.
Vi som satt och väntade i en taxi och inte fick gå in, var också
mycket undrande.
Nu får vi hoppas den 30/7 i år, att det går bra och inte
några grejer händer dem. Det bliver i Konungsunds kyrka.
Det håller vi tummarna för.



 
 Eftersom jag är inne på andra marker, kan jag ju taga med
denna bild som är från en "kusin träff " vi hade i torpet efter
mormor och morfar. Det är samma sak med detta, vi är inte många kvar av dessa.  Men det är ju tidens gång.  Det blev lite hop-plock
i kväll.  Tack för ett par kommentarer från Er, det värmer alltid.
 Detta blogginlägg är inte mycket att hurra för, men det
var det som blev av i kväll.
Natti, Natti   önskar Hajan.



5 kommentarer:

Mamma C sa...

Hemskt det som har hänt i Nice, och så nu i Ankara. Ja, tiden springer iväg. Vi övade på tal till bröllopet i kväll inför son och flickvän.
Nu ska jag hoppa i sängen med.
Puss

Ölandsvindar sa...

Man förstår inte vad som försiggår i deras huvuden, de människor som kan bete sig som han i Nice. Bröllop är alltid lite nervöst för alla inblandade. Jag minns när ett syskonbarn skulle gifta sig och brudgummen började blöda näsblod över hela frackskjortan timmen innan. Det blev många samtal innan en man med herrekipering i en annan stadsdel kunde låsa upp i sin stängda butik och plocka fram en ny skjorta.
Kram till dig /Kerstin

Tummelisa sa...

Hemska tider vi lever i, man kan undra om det är människor som utför dessa handlingar,? Man blir beklämd och illa till mods. Idag en ny dag, hoppas det får vara lugnt. Nu blir det väl inga turister till Turkiet, inget vidare att vara där nu.
Förstår att du ser fram emot bröllopet, det är alltid roligt.
Länge sedan jag var på bröllop. Vi får väl gifta om oss igen efter40 år, nej skojar bara.
Ha det så gott! Hoppas vi får lite sol, även om jag jobbar....
Kram Tummelisa

Snäckskalsdalen. sa...

Nä, vi har ju dryftat detta senaste med Nice, på min blogg och sen började dom bråka i Turkiet också. Vad är det med oss alla, kan vi inte ta det lugnt bara och njuta av vår fina värld......och låta var och en tycka och tänka som den vill.......tydligen inte.
Oh, vet du, min morfar och mormor var födda 1890 och 1891 och min morfar hade ett kalasarbete i Göteborg och dom bodde i en paradvåning där med tre barn, men min morfar tyckte redan i början på 1920 talet att livet i staden var alldeles för uppskruvat, så han och mormor bestämde att dom skulle flytta tillbaka till sitt lantställe (alldeles intill där jag bor nu) och det gjorde dom, ingen el, inget vatten inne, utedass, bada i stor balja på golvet, tvätta tvätt i tvättstugan, och det var så jag också växte upp större delen av mitt liv för vi var där nästan jämt och så läste min pappa i Sthlm och då bodde mamma och jag där. Jag minns det bara som underbart! Och mormor och morfar skaffade ju el och telefon väldigt tidigt, men annars var det på det gamla viset och dom blev väldigt gamla och behöll huset hela livet men flyttade till Uddevalla dom sista åren. Och allt är höljt i rosenskimmer för mig!!!! Stor fruktträdgård med precis allt.....men det är klart, det var nog mycket att göra.....
Jag tror det kommer att bli riktigt trevligt på er träff och huset är helt underbart vackert!
Kramar Agneta

Eva i Dalarna sa...

Ikväll ska jag iväg på vår årliga kusinträff, vi är 7 kusiner som turats om att ordna träff varje år sen 1991. Mycket trevligt och så får man träffas på nåt annat än begravningar. Vi äter och dricker lite gott,kramas pratar och skrattar. Våra barn som var små när vi började, är stora nu och somliga av dem har egna familjer. Alla är med i mån av tid och lust.
Bröllop - jag ska också 30/7. Syrran ska gifta sig - för tredje gången..Själv har jag haft samma gubbe i 34 år...