onsdag 6 april 2016

Här händer alltid något,jätteledsen, jättetråkigt..Tusen tack Hyresbostäder och Ocab.

 
 
Så lite vi vet vad dagen har i sitt sköte. Här händer
det alltid något, sorgliga saker vi mister en god vän.
Man får ett mail från UNDERBARA Ruth i Virginia. Du
skrev inget om att du inte ville vara med på bild
så här är ni nu hela underbara släkten.
Med barn och barnbarn och barnbarnsbarn.
Så rika vi är Ruth, det är inte många som har det.
Tusen tack , jag blev verkligen glad.
Nu kommer det tråkiga , men värre kunde det ha blivit.
===============================
I måndagsmorse skulle jag köra igång med en vetedeg, för det fanns inget hembakat. Tänkte vara smart lade i en stor smörklick, för att smälta, så
har jag bara att späda på med mjölk sen.
Gick in och började på ett tack till vår vän som dött dagen innan. Hur dum får man bli??
Tydligen hur dum som helst, Brandvarnaren


började tjuta. Hjälp vad gör jag, vad skall barnen säga? Först tänkte jag på med


vatten. men blev så
klok, att jag lade på ett lock. Men betänk det var riktiga lågor.
 

 
 
 
 

 
Jag blev så rädd , så det kan jag inte förklara, fick tag i
locket och kvävde elden.







Sen ringde jag Hyresbostäder,
så sen var det igång. Ringt till Folksam om min försäkring.
Det har varit mycket människor här, som grejat och plockat bort det som hade brunnit. Fläkten hade ju brunnit upp kvar var bara själva ställningen, så är det bara.








Kryddskåpet skulle sättas upp, men det var tvungen att bliva ett nytt. Så det kommer 2 snickare när Ocabs  personal är klara. Två underbara flickor som torkat sot
överallt.


Jag har frågat om jag fick ta bild på dem, så det fick jag.
 Vilka duktiga tjejer, det är ju inte klokt vad jag ställt till med. De till och med fick tvätta om fönstren för det var sot
där med. Nu vet Ni varför ni inget hört ifrån mig, men nu vet ni. Rantamor undrade om juntan, jaa nu är vi bara tre.
Men Mary och jag lever än, grannen ni vet med Madeira och sånt. Det är livet i ett litet  nötskal. Sorg och glädje om vart annat. Snart kommer frissan också, hurra för jag ser för
ohyfsad ut. Tänk så rara alla människor är, ingen har varit
otrevlig och sagt något som jag skulle bliva ledsen av.
Min kompis Ingbritt sade något i går, som jag skrattat åt flera gånger i dag. Hon frågade i morse har Du folk hos dig?
jaa, svarade jag Hemtjänst är här med en ny telefonlista
kolla för fanken , om Du har numret till Brandkåren där.


Det var allt för i dag , kramar från Hajans vardagsprat.




 


8 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Jamen, det händer ju här hela tiden, fast än har det inte tagit eld, tack och lov. Vi funderar på att sätta in en sån där varnare, jag tror den kanske stänger av spisen. Det är så lätt gjort, det går så fort och vilken tur att du hade brandvarnaren, och den kommentaren var ju rolig, kolla för fanken att du har brandkåren där! Det är både allvar men väldigt mycket humor, roligt.
Jaaa, du, då fick du dubbeltvättat dina fönster den här våren och klart att ingen blir arg, det händer ju alla och alla är glada att det slutade väl!
Jag ska nog ta tag i det där med spisvarnare eller vad det kan heta, redan idag. Vi har pratat om det så ofta.
Kramar från mig till dig!

Ölandsvindar sa...

Kära Hajan! Vi vill verkligen inte att du brinner upp. Tur att du valde locket istället för vatten. Du kanske skulle skaffa en sådan där brandfilt som man kan slänga över om det tar eld någonstans. Förra sommaren var det en dam här som eldade upp hela sitt hus. Hon hade satt på en liten kastrull med vatten för att koka några disktrasor, glömde bort den och cyklade hemifrån. Under några oroliga minuter trodde alla att hon hade brunnit inne eftersom bilen stod utanför. Ska man gå ifrån spisen eller ugnen brukar jag ta med mig äggklockan som jag har satt på lämplig tid. Bara det att jag har den med mig gör att jag kommer ihåg det hela. Kram till dig!

Anonym sa...

Det var verkligen skrämmande med elden. Jag är otroligt
rädd för eld. Tänk, att du hade vettet att kväva elden istället
för att slänga vatten på! Tur att att det går att fixa köket igen.

Kul att få se mej och mina flickor på din blogg!
Lill-flickan har just börjat gå. Gulligt.

Kram fr Ruth i Virginia

Mamma C sa...

Tycker också du var duktig, men det har jag redan sagt till dig. Så skönt att bli klippt, måste nog själv beställa tid snart.
Kram på dig.

Nette Cecilia sa...

Ojdå ,det kunde ha gått illa och jag ser att du mist en vän ,Det blir ju så när man blir äldre min moster som är 86 sade på pappas begravning att det är väl ingen som sörjer henne för alla är borta när hon dör.Har tittat i mina föräldrars fotoalbum och 75 % av deras vänner är borta idag ,kramen Nette

Eva i Dalarna sa...

Oj oj oj tur ändå att inte du blev skadad. En olycka händer ju så lätt. Du var verkligen klok och snabbtänkt som tog locket o krävde elden med.
Kul att få se hur Ruth i Virginia ser ut!
Ta hand om dig nu!

Rantamor sa...

Blev verkligen rädd av att läsa din blogg denna gång, jösses du hade ju kunnat bli skadad. Men du förstod precis vad du skulle göra när en olycka är framme.
Min mor blir 90 i höst och bor hemma ännu och har haft en hel del brasor inomhus hon med, och vi barn brukar vara rädda, men händer det något så händer det och det kan ju ingen göra något åt. Det värsta är att hon har så lätt för att somna från allt, så hon har ofta svarta sockerkakor som hon bjuder fåglarna på...

Va rädd om dig nu Hajan vi vill ju ha dig kvar länge ännu på bloggen. Och va kul att få se Ruth med sin familj och det lilla barnbarnbarnet.
Tack för det.

Kramar från Rantamor.

Gunillasljusglimtar sa...

Ja så tråkigt när sånt händer men såå lätt hänt det är igentligen! Liten tanke på annat så vips är olyckan framme.Är mera glad att larmet fungerade o att du var så rådig att släcka elden...Kram goa Hajan ♥ Gunilla