måndag 10 augusti 2015

Vilket VM-Lag, så härligt kl 16,00 varje dag

Kära nån, vilken helg. Bara positiva händelser. Varje dag kl Fyra, på Fyran detta härliga Vm. Mitt i allt , så gjorde
IFK Norrköping bra ifrån sig i Örebro. Kram,kram för det.

Eftersom jag inte iddes gå ut i denna värme, hade jag det
jättebra hemma. Nu tänker många stackars människa,
glöm det jag har det så himla bra.  Man måste inte
göra något i ett kör. Det finns så många " måsten " så man kan bliva stollig av bara det.

Men Jenny vilken underbar överraskning, Du bara exploderade
pang, pang så plötsligt hade Du en guldmedalj.

 Måste förklara en sak här för Ruth i Virginia, känner inte till dina
år med Nkk. 1945 var inte vi kvar där, 1946 träffade jag min gubbe
då var jag bara 15 år, då fanns inget annat för mig. Det var ju så på
den tiden. Du kom när vår tid där var slut. Men tänk Ruth så nära
vi varit varandra under årens lopp.
Det känns ibland som vi vore gamla bekanta. Jag är född 1931
jag tror du är lite tidigare än mig, eller ?
Ha,ha nu tänker en del, åh herregud vilka gamla tanter.

Lägger in bilden här på en jättelycklig Jenny, som
inte fattade ett dugg. Av vad hon ställt till med.
Det bliver det hela i dag, i dag kommer, eller i kväll
kommer sonen hem och handlar åt mig. Skall bliva skönt,
det är det enda som är jobbigt, med bärpåsarna och
Färdtjänsten. Gnäll, gnäll nej men man känner så.

Hälsningar Hajan





5 kommentarer:

Tummelisa sa...

Du har alldeles rätt "Hajan", man måste inte göra något hela tiden. Just nu tar vi dagen som den kommer, när jag har semester. Vi har vår altan att vara på om vi vill. Du har Din fina balkong.
Tittar inte så mycket på sport på TV, men min man tittar. Men, han gillar mest speedway. Förut gick han och sonen och tittade på matcherna här hemma, men nu får han gå ensam. När vi var unga gick vi båda.
Idag blir nog inte så mycket gjort, ska väl se till att allt som vi ska ha med oss till Rhodos är tvättat och struket.
Ha det gott!
Kram Tummelisa

Rantamor sa...

Ja du va tusan hände...man är mitt i livet med barn som far runt som dom bara kan när dom växer upp, och så plötsligt så är dom alla ut ur huset, och kvar finns en förvånad tant och farbror, som gifte sig när vi var 17 och 18 år gamla, med ett kärleksbarn under hjärtat.
45 år i höst, så det går undan, men vi njuter på så mycket vi hinner.
Att bråka har vi lagt på hyllan, och blir vi förbaskade på varann får det bara vara 12 timmar inte mera har vi bestämt.

Så kul att du och Ruth har funnit varann, synd bara att hon inte har någon blogg vi kan besöka, tror hon skulle ha mycket att skriva om.

Nej nu ska vi snart ta en tur till skogen å jaga lite kantareller och blåbär till frukostfilen.

Tjingelingen från Rantamor.

Nette Cecilia sa...

Grattis till dom duktiga flickorna som simmar så bra .Jag har inte följt med tävlingarna .Den sista bilden ja den var bra du ,kramen Nette

Blommiga Rutan sa...

Hej!

Ja, visst är dom duktiga "våra" simmarflickor. Så roligt!
Du har verkligen rätt i att man inte behöver göra saker hela tiden, hu och fy så jobbigt att leva så. Bara vara, är alldeles underbart tycker jag.

Kramar Anncathrine

Anonym sa...

Va´ snackar du om? Gamla tanter! Jag är årgång 1928 och kan
kanske anses som gammal, men inte bland mina vänner, som befinner
sej i åldrar mellan 1 och 92 år. Jag fick inbjudan till ett bröllop
i dag, adresserat till "Ruth Mormor"; inte från ett barnbarn utan från
en vän till min dotterson.
Jag är så oerhört tacksom för alla mina vänner och, i synnerhet,
för att jag fortfarande har mitt sinne "fullt i bruk".
Än så länge. :)

Rutn i Virginia