måndag 15 december 2014

Nu går det undan, man knappt hinner med


Två härliga dagar med släkten, förr sa man "släkten är värst", det gäller inte min släkt.
Den är ta mig tusan bäst. Det är min mans kusiner

som kommer och hälsar på. (det är ju min släkt också).Det var Stafsjöborna först. Hon hade en fin
rosenbukett med sig.




Hon kom med kaffebröd köpt i Peking. Hon ringde först, ja sa som det var, då bliver det smörgås. Kaffebröd är bara hembakta skorpor här. Ha, ha då
köper jag ,svarade hon. Hi.Hi gör det du  sade jag.

Det var så bra hon fick kläder med sig hem som
jag inte använder längre. Hela Stafsjö Wärldshus är
fullbelagt med invandrare. Hon fick också med sig
massor med garn till stickning. De ville ha det damerna som flyttat in, De har ju inget att göra på
hela dagarna så de handarbetar.
Kläder , de har ju inte mer än det de hade på sig, när de kom hit. Hon talade om att det gjort så fint där.
De hade klätt med granris och gjort så jul.likt.
Det har stått tomt så länge ett sådant fint hus.
Var någon kines som ägt det, vem som ägde
sist vet jag inte. Vi hade en jättetrevlig stund tillsammans. Vi har alltid mycket att ventilera.
 

 
I söndags var det dags igen, då kom det två andra hit, jag fick ju svara henne lika som jag svarat de andra. De tyckte det var roligt för de fick ju träffa min son också.  Nu var det Lussekatter, Saffranslev,
3 sorters småbröd.
 
 
 
 
 
Både Hallongrottorna och de skurna längderna är bland de sorter jag brukar baka själv. Men nu gör
jag bara saffrans-skorpor , som jag skall ge bort i jul.
I dag skall jag baka med Polkagrisar i, det receptet har jag fått från Gunillas glimtar tror jag.
Det bliver ju lite annorlunda
 
 
Min son ringde nyss och berättade att han var på
Hjälpmedelcentralen med min rullstol. jag har fått
brev om den, att jag var tvungen lämna tillbaka den.
Ni kan komma och hämta den sade jag, då skulle de ha 400:- för det. Det är ju inte klokt tycker jag.
Det var ju en här med en stor bil och hämtade en hög gåstol, en innetoalett som var som en korgstol
som jag även fick använda när jag skulle tvättas i nedre regionerna. Och det var ju varje dag, jag tyckte den var avskyvärd.
När min son var här i går, fick han i sär rullstolen, så
han fick in den i sin lilla bil. Egentligen är jag bara till besvär, förra julen var ju lika illa, då hade jag ju
bräckt ett par revben. Det är tur jag har mina barn
eljest finge nog jag flytta till ett äldreboende med.
Nu skall jag äta potatismos och ta en bit på
Värmlandskorven som jag nyss kokt. Det bliver gott det.  Förlåt att det bliver lite långa historier.
 
Bilden får gälla för tredje Advent också. 

9 kommentarer:

  1. Så snällt att du skickar till dom som inget har och nyss har flytt från hemskheter. Alla har vi ett människovärde även om nu inte SD vill tro det. Dom vill skicka ut samer och tornedalsfinnar och alla andra minoriteter från Sverige.
    Nog bäst att Rantmor å Rantafar emigrerar till...tja vi gömmer oss i fjällen...
    Näe skämt åsido det är hemskt.

    Och så mycket gott du visar i din blogg idag...

    Tjingelingen från Rantamor...och inte tror jag att dina barn tycker du är till besvär alls.

    SvaraRadera
  2. Vi är glada för att vi har dig.
    Puss

    SvaraRadera
  3. Be inte om ursäkt för dina "långa historier" Hajan, jag älskar när du skriver och berättar mycket! Det är så roligt att läsa vad du skriver. Så skönt att du blivit så bra att du kan lämna tillbaka dina hjälpmedel men så bra ändå att de finns att ta till när man behöver dem!

    SvaraRadera
  4. Håller med Eva ovan. Jätteroligt att läsa det du skriver.Underbar rosbukett till en toppen tjej! Kram

    SvaraRadera
  5. Nu är stolen där den hör hemma , PÅ "Stelbens-centralen" och må den stanna där.

    Inte är du till besvär inte vi har bara olika vägar att nå målet.Blir lite styrigt ibland men allt reder sig ju till slut.

    Kram på dig morsan så hörs vi av / Sonen.

    SvaraRadera
  6. Hej! tycker oxå om dina inlägg :)heja Hajan!! ibland är de hutlösa till att ta betalt...400 kr hujeda mig.natti natti från Jessica

    SvaraRadera
  7. Du skriver så härligt. Älskar att läsa Dina inlägg. Skönt att Du blev av med hjälpmedel som Du inte behöver.
    Trevliga besök verkar Du ha haft också. Du kan inte vara till besvär, bara gullig.
    Kram Tummelisa

    SvaraRadera
  8. Så fina rosor du fick och så trevligt med besök. Skönt att du fått lämna tillbaka rullstolen och att du är bättre, tror nog ingen tycker att du är till besvär. Min mamma bröt sitt lårben för några veckor sen och då känns det jobbigt att bo 70 mil bort. Ha en fin dag, kram Katta

    SvaraRadera
  9. Ojojoj! Vad det händer saker hos dig hela tiden! Fast det gör det väl här också när jag tänker efter. I dag har jag slagit in julklappar och gjort en del skrivarbete. Snart ska jag börja skära rotselleri, morötter och potatis i små bitar och råsteka till lunch tillsammans med några korvar.Lilla mamma ska omplaceras från rehab till korttidsboende.Hon börjar nog känna sig bättre för i går var hon lite gnällig när jag ringde. Ingenting var bra. Hon hade ont i ett knä som hon bröt för många år sedan. Be att få värktablett då, sa jag. Ja, det hade hon gjort men de var så stora och besvärliga att svälja. Be att de tar en annan sort eller byter till stolpiller, förslog jag.Men det är nog ett friskhetstecken att hon börjar känna av andra krämpor än dem som hon fick i fallet.
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera