torsdag 17 oktober 2013

Tillsammans med barn och barnbarn igen, så skönt

I dag var det bestämt att sonen min och dotter skulle
komma. De hade beställt våfflor med jordgubbs-sylt
och grädde. Jag hade gräddat i förväg, så vi skulle
hinna att greja andra saker med.

Vi skulle till Minneslunden först för att tända lite
ljus för det är ett år sen min make gick bort.
Jag skall tala om att det var jättesvårt att gå dit,
det var så mycket gula löv, så det var halt att gå.
Jag hade ju rullatorn upp för backen gick det bra
men när vi skulle hem, var det obehagligt.

Det är ju så vackert, och i kväll var det lite skumt
så det var bara lyktorna som lyste upp.
Blommorna står väl inte så länge, men man gör ju
så i alla fall.

En liten kram av Martina värmer ju. Nästa gång får
jag stanna vid första anhalten när man kommer dit.
Det bliver ju halt av alla löv.
Sen åkte vi till min affär, för jag hade inte en brödbit
hemma. Så nu reder jag mig tills nästa vecka.
,
När vi kom hem tände vi alla ljus både inne ,och ute
på balkongen tände vi lyktorna.

Det smakade bra med våfflor och kaffe nu, Martina
fixade bilderna till bloggen, eftersom jag glömde min
kamera när vi gick dit.
Ja i morgon har dotter min och måg avskedkväll med
sina barn , innan de flyger iväg på Lördags morgonen. Deras tre barn sköter ju huset medan de är borta. De bor växelvis där , kan ju vara lite annat
för dem med. >Men känner jag min dotter och måg rätt, så tänker de redan på Axel, Wilmer och
lilla Julia.
Men de kommer ju tillbaka får vi hoppas.
Det har varit ett par bra timmar för mig så nu
säger Harriet God Natt.

6 kommentarer:

Änglarum sa...

Hej på dig!ja tänk vad ett år går fort!mycke sorg o saknad efter maken förstås <3 så fint att tända ljus o minnas...så trevligt avslut med kaffe o våfflor mums.nu säger jag godnatt på dig från Jessica

Mamma C sa...

Förstår att det är halt på alla löven nu. Är ju inte lätt att hålla dem bort från vägen heller när det faller av hela tiden. Nu ska jag iväg till jobbet och få undan det sista.
Puss o kram

Ölandsvindar sa...

Fint... och sorgligt. Men det är lite skönt när första året har gått och alla speciella dagar utan den som saknas är passerade. Gå försiktigt nu. På vägen till brevlådan i går var det både halkiga löv och ekollon som man kunde rulla i väg på.
Kram, kram /Kerstin

Gunillasljusglimtar sa...

Jaa det är nåt visst med kyrkogårdar.Bra att dom följde med dej dit i halkan! Fina bilder som vanligt.Ha det gott nu gumman så hörs vi Kram Gunilla ♥

Stolpås Gård sa...

Ja attans halka som kommer smygande mer och mer för varje dag.. Vilket underbart fint blått skåp du har i köket, så fint målat! Kram Sandra

Blommiga Rutan sa...

Så vackert det ser ut vid Minneslunden.
Så skönt att du hade sällskap dit.
Mysigt med våfflor och kaffe.

Önskar dig en skön lördagskväll
Kramar Anncathrine