måndag 12 augusti 2013

Nick 21 År, Du lilla kära vän, vad jag älskar Dig

Nej så underbart, solen har lyst nu i flera timmar på eftermiddagen.
Tänk så bortskämd man blev,  med vårt fina väder.  Första dagen
när det regnade, så var det så härligt för det var väldigt torrt i skog
och mark. Men sen nästa dag med, och en till som var regning,
då började mingiporna att hänga.  Tänk förra året, så fort man glömmer  men läser i min dagbok, Fy sjutton så vi hade det.

Jag måste förklara för Er som beklagar att Ni inte hunnit att se
de TV program jag skriver om. Det skall >Ni vara glada för att
ni inte gjort.  Det är väl skönt att det som Ni har det, omväxlande
äventyr med både det ena och andra.  Men jag har ju inget annat
att berätta om, det händer inte så mycket kring mig. Men jag
älskar mitt liv och är så glad åt min Dumburk, jag bliver lite

klokare av den i alla fall.






I kväll har jag sett ett väldigt bra och upplysande program om
en pojke på 21 år, som bara är 90 cm lång. Han heter Nick Smith
och bor i Georgia, han lider av en Dvärgväxt, han bliver inte större.
Han har fått gjort 4 operationer i hjärnan, för han får åderbråk
som brister. Det var dags för en ny operation igen. Han sa till
sin mamma Du är väl med, och går inte ifrån mig. Det känns i
hjärtat när man ser och hör sådana saker. Hans bröder var väldigt
långa, de kastade boll till varandra , lilla Nick var ju som en lite vante bredvid dem.  Ryggraden hade han opererat flera gånger
för att den skall orka med. Det var så intressant att se sådana program , och så tacksamma vi kan vara  som sluppit sådana saker.
Man bliver lite irriterad i bland, på vad då, joo någon skitsak som
inte är värt att nämnas en gång.
Nu skall jag in och kasta slägga, 100 meters finalen måste jag hinna
också. Det är härligt med VM och TV


Slutar med dessa ord, fick ett mail från sonen med denna bild till
mig, han tyckte väl det passade, ha,ha jag tycker det också.
 


8 kommentarer:

Gunillasljusglimtar sa...

Ja visst ligger det mycket idet du säger...Sen är man sej själv närmast ibland äändå...Usch så möe det är här nu...Kram fina vän...härlig bild o text:)) kram Gunilla

~ Eva ~ sa...

Så är det.
Tänk så mycket det finns att glädjas åt, och så mycket onödigt det gnälls om.

När jag skaffar mej en teve till Hösten, så ska jag ta ännu mer del av det Du berättar om teveprogrammen.
Jag tycker att du berättar om en fint blandad kompott av sånt jag också tycker om :)

Hahaha, bara såå härligt när man kan skoja sådär med varandra i familjen :)))

Hoppas att du sover gott nu.
Jag ska försöka med det strax också.

Kramen

Fågel Blå sa...

Så sorgligt, hemskt det du berättar,
jag kan inte titta på sånt jag mår dåligt aav det,
så jag låter bli,
vilken rolig bild och text du fin´ck av sonen din!
Hoppas du njuter av dagen!
Ikväll tittar vi på allsång eller?
Kramar Kathrine

Rigmor sa...

Ja men det är väl skönt att vi alla har olika intressen, vad skulle vi annars skriva om här på bloggen?? Så jag läser gärna om de program du sett på tv, ibland får jag en blänkare om att jag borde titta på reprisen. Och håll i dej...igår såg jag programmet om Nick!! Skulle se något annat, men fastnade på fyran...En glad kille, oftast omedveten om sitt öde, och en fantastisk familj, så kloka och jordnära!!
Hoppas det gick bra med släggkastningen...*blink,blink*!!
Kram kram

samson sa...

jag tittar gärna på Dumburken man får se och höra mycket som man annars inte skulle ha en aning om
ha det så bra
maggan

Rosa i huset i vitt sa...

Ja man har mycket att vara tacksam för och glädjas åt
ha det bra
kram Rosa

Katta sa...

Du är ju vår egen lilla TV-recensent här i bloggvärlden och det är vi så glada för :) Jag hade en lärare som var dvärg en gång och jag var mycket imponerad över hur hon klarade allt trots sin korta kropp, hon var nog mycket viljestark. Ha en trevlig kväll, kram Katta

Snäckskalsdalen. sa...

Hej!
Och tusen tack för gratulationerna till vår 35 åriga bröllopsdag, jag blev väldigt glad att du hörde av dig. Och att du berättade lite om ditt liv och äktenskap också. Det var tråkigt att höra att din man gick bort, men du verkar ha ett bra liv ändå och jag håller med, tv är väl ett fenomenalt sätt att hålla sig a jour och man har något att göra, samtidigt som man lär sig saker hela tiden.
Kramar
Agneta