tisdag 23 oktober 2012

Höstsolen lyste vår väg i dag , så vackert

I dag skulle min son och jag ordna med en massa ärenden , som
var viktiga. Vi hade så gott om tid så jag bad om en liten rundtur
först.Det är så länge sen jag åkte runt i Norrköping, har inte varit sen den13/12 förra året.Jag har ju varit i "stan" men då har jag åkt
Färdtjänst direkt dit jag skulle. Vädret var underbart hos oss i dag,
så vackert i våra parker och vår fina Motala-Ström.Det var en lisa för själen,efter alla våra våndor i flera dagar. Sen åkte vi ner till
Centrat där min man bodde, det måste ju tömmas och fixas där, så att det bliver tomt för nästa "hyresgäst". Livet är väldigt konstigt,
men allt går hur hårt det än verkar. Ett barnbarn skall hjälpa min son med möblerna och tavlor.Vilka underbara barn och barnbarn vi har,det är jag evigt tacksam för. Livet måste ju gå vidare , denna
förlust för mig har ju varit väntad så länge. Men det hjälper ju inte
saknaden finns ju där i alla fall.
Tack alla kära bloggare som skrivit så rart till mig, det har värmt
så gott må Ni tro. Nu är det sängtime, och tisdag är det så då
tager jag Stefan Andhes kåseri som kvällslektyr,godnatt med Er.

5 kommentarer:

Ann i Vilhelmina sa...

Lilla Gumman, som du skulle ha sagt. Tur att du har de dina, barn och barnbarn. Tänker på dig. Kram Ann

Majberggrens's Värld sa...

Tack för att du tittar in hos mig. Jag har tänkt mycket på dig. Nu, den 3 nov, är det ett år sedan jag miste min mor. Hon blev 94 år men eftersom hon inte var frisk och kry så visste ju jag hur det skulle bli, frågan var bara när. Så underbart att du har alla dina käraste omkring dig just nu. Kram //M

Gunillasljusglimtar sa...

Jaa söta du vilket fint kort du tagit! Förstår så väl din känsla,sen kanske en sten faller från bröstet lite när man vet att dom varit dåliga o så...Ha det så gott...styrkekramar Gunilla

Rosa i huset i vitt sa...

Vilken vacker bild

kram Rosa

samson sa...

Vist får du låna bilden,jag har ju själv lånat den
Min mamma gick bort förra året,hon blev bara 79år,hon bodde åxå på ett hem de sista 4åren då hon var dement,det är mycket praktiska saker som måste fixas i samband med ett dödsfall,så det är skönt att ha barn som ställer upp.
Varma kramar till dej
maggan