onsdag 1 augusti 2012

Tjo vad det var livat på 70 talet

T'änkte på Kräftskivor och Augusti månsken,det jag skall berätta om hände på 70 talet.Det var när vi var unga min man och jag,eller yngre i varje fall.Då hade man ofta fester hemma,samlade några stycken.När det var kräftskiva skulle man ha hattar och stora haklappar.Det var jätte-roligt att duka fint för varandra. Med stora Dillvippor som blommor på bordet.Men med sprit och sådant var det vanligt att man hade med sig,man partade på så dyra saker. På vår tid var det ju inte vanligt med viner.Barnen var ju alltid med så
var det förr.Man åt och snappsade,sjöng visor och pratade. Den här skivan hemma hos oss,blev det mycket prat att man inte kom någon stans.Man kunde ju inte åka så långt på semestrar,vi hade ju varit
på Mallorca ett par gånger.Det var en som tjatade så mycket om det
han sa jag har aldrig fått krossat Atlanten,ni har ju rest i alla fall.
Till sist föreslog min man skall vi inte dansa lite,han som aldrig var något för det.Vi skrattade för han bjöd upp honom som aldrig rest något. De dansade lite påstrukna förstås,hur de bar sig åt kommer jag inte ihåg,men plötsligt hade de dansat ner vår stora Jordglob.
Den gick ju sönder,glaskupan med alla kartor på gick ju i kras,men hängde ju ihop tack vare kartan.Då böjde sig min gubbe ner och plockade upp en stor bit,Nu du Nisse har Du verkligen krossat Atlanten.Stackars Nisse var ju ledsen men både min man och jag var glada att bli av med det stora schabraket.Vi hade fått den en gång,av någon som vunnit den på Bingo,förr vann man ju sådant.
De trodde vi var glada,men vi gick omkring flera veckor för att hitta en plats till den.Så vi blev av med en och vår vän Nisse fick äntligen krossa Atlanten. Bara roliga minnen och preskriberade
slutet gott och allting gott

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det var en resa det. Kommer inte ihåg episoden men fyndig var den.Kul att farsan fick i sig lite mat det smaka nog bra. Ha det bra / Sonen

Bitte sa...

Haha, vilken härlig berättelse! :-) Det blev ju verkligen så att han krossade Atlanten, skönt för er att bli av med jordgloben också. Ibland får man saker som man inte riktigt tycker passar in hemma och så försöker man placera dem utan att riktigt lyckas, av någon slags artighet.

Jag minns mina föräldrars kräftskivor på 70-talet, det jag minns allra mest är en elbelysning med kulörta lyktor som pappa alltid satte upp, och så stora månansikten av papp som de hängde upp i taket. Kräftorna smakade jag nog aldrig på :-).

Ha en fortsatt fin vecka i regnet!

Många kramar
Bitte

Kavallinskan sa...

Haha..vilken rolig berättelse! Härligt minne!
Ha det gott!
kram

Majberggrens's Värld sa...

Håller med andra som kommenterat...jätterolig berättelse. Jag ser det framför mig! Och känner så igen mig...när vi börjde resa till "gamla Mallis"...jag gillar att du har bild på insjökräftor också för det är väl kräftor med stort K....och dillsmaken! Mer att äta i havskräftor kanske men det är ändå inte detsamma enligt min mening. Tack för rara inlägg hos mig. Det är inte svårt att länka nu när jag lärt mig.//M

Anonym sa...

Tack för dagens första skratt. Visst blir man glad ibland när saker går sönder när man inte haft modet att slänga dem. Som min mamma sa: Jag vill inte vara med när du öppnar dina bröllopspresenter för jag vill inte se din min när du får nått du inte vill ha.
Något poker fajs har jag alltså inte.
Idag ska jag och 5 gamla klasskamrater ha en liten tantträff. Jag hoppas på många goa skratt.
Ha en bra dag. Kram Ann

Viola sa...

Vilket härligt minne...fnissade rejält och du...70-talet var speciellt det..håller med, ha en skön sommarkväll på din fina balkong, kram